Historia

Flottarleden är en del av de historiska svenska samhället där man använde naturkrafterna för att transportera sitt timmer från de avlägsna markerna, till sågverken.

Man högg timret på vinterhalvåret och lät vårflodens energi transportera virket ner till älvarna och vidare till de sågverk som låg längs de norrländska stränderna.

 

Just Finnåledens historia är följande. Sören Norman beskriver:

 

Skogen har haft stor betydelse för människor som bott o verkat längs åar, älvar o runt Helgumssjön i hundratals år.

Ett billigt o bra alternativ var att låta vattnet frakta timmret ut ur skogen, och de medförde att de bildades stigar utefter åarna i skogen, när skogsarbetarna gick längs sträckan. Finnåleden är i stort samma stig som flottarna använde.. Flottningen bedrevs i Faxälven redan från mitten av 1700-talet, medans den började i Runån/Finnån ca 100 år senare, allmän flottled blev den 1881.

Flottningen började på Runåbergs slåttarna, virke kördes även från Stensjö ner till slåttarna vid Runån för vidare transport ner mot Finnån, även från Kälån o Finnåbäcken, som anslöt efter vägen, kom de timmer. Från Norrsjön, Sörsjön, Sjötjärn, Finnsjön och Musksjön, dit timret kördes på vintern, för att sedan mätas o märkas (tummning) på våren, innan isen gick upp, släppdes mycket timmer ut i Finnån.

Finnån gick samman med Ledingeån på Gransjö byamark, sista sträckan ner mot Helgumssjön, där timret samlades upp i stora timmernotar, som bogserades med båtar ner till Valviken, där de öppnades o virket för egen maskin drev nedströms till Ångermanälven och till slutstationen skiljet i Sandslån,Nyland, där timret sorterades för att hamna vid rätt fabriker bl.a.

Sandslån var vid en tid, världens största timmersortering.

 

Flottningstiden var som en semester för alla de skogsarbetare, som vintertid högg o körde virket under hårda förhållanden med mycket snö o sträng kyla. Man kan säga att varje by hade ett ansvar för sin del av sträckan.

 

En del tråkigheter hände också denna tid, en arbetare förolyckades i Runån 1877, och en omkom i Finnån, vid ett senare tillfälle, under arbetet med timmerflottning.

 

Det första dammet byggdes i Runån, (Granudden), ett nytt damm byggdes senare lite nedströms, och där börjar/slutar Finnåleden. Flottningen upphörde i Runån 1962, från Västbysjöarna o nedströms höll man på lite längre, 1966 gick sista rumpan, och de sista tio åren passerade ca 2,6 miljoner kubikfot sträckan. 1982 var sista året man flottade timmer längs Faxälven o Helgumssjön, då hade lastbils transporterna kommit igång på allvar, o tagit över.

 

Efter vandringsleden, som är ca 23 km lång, har de funnits dammbyggnader i Runån ( 2 st), Sörsjöns utlopp, Sjötärns utlopp, nedstöms Finnsjön o Musksjön.

3 dammstugor finns fortfarande kvar o är bevarade, vid Sörsjödammet, Finnsjödammet (byggt 1865) och Musksjödammet, där Finnsjödammsstugan kan uthyras, de övriga är privatägda.

De fanns även ett antal sågar o kvarnar längs flottningsleden, bl.a i Runån,Finnån o Ledigeån.

 

 

 

......